Penicillinet upptäcktes av en slump

En skotsk biolog, Alexander Fleming, upptäckte penicillinet av en slump när han analyserade stafylokockbakterier. När han skulle ta semester i augusti 1928 glömde han att städa undan stafylokockodlingarna, och när han senare kom hem från semestern hade stafylokockodlingarna infekterats av mögelsvamp.

Det som var häpnadsväckande var att han såg att det inte fanns några stafylokockbakterier kvar på området runt mögelsvampen. Han insåg då att mögelsvampen, Penicillium notatum, kunde döda de bakterier som var i närheten.

Vidareutvecklade penicillinet

Mögelsvampen som kunde döda bakterier var dock inte så särskilt hållbar och bröts snabbt ner. Men 1938 beslutade forskarna Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey att undersöka penicillinet närmare och vidareutveckla detta så att det blev mer hållbart.

De renade bland annat penicillinet från mögelsvampen och prövade därefter penicillinet på möss och kaniner för att se så att det inte var farligt och för att bevisa penicillinets kraft och effekt.

1941 började penicillin produceras till allmänheten.

Nobelpris i medicin

1945 fick Alexander Fleming tillsammans med Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey nobelpriset i medicin för upptäckten med prismotivering ”för upptäckten av penicillin och dess läkande effekt på olika infektionssjukdomar”.

Egypterna kan ha upptäckt penicillinet

Nya forskarrön påstår dock att egyptierna redan för tusentals år sedan använde mögel från korn som penicillin. Detta efter att antibiotika har upptäckts i mumier. Forskare säger dock att folkslaget förmodligen inte hade en aning om vad antibiotika, bakterier och infektioner var för något men det märkte att de korn som hade smittats från mögelsvampen hade helande krafter.

Bland annat drack man öl gjort på korn som var smittade av mögelsvampen redan från två års ålder.